Snipp snapp snut, sa va resan slut!
Skrivet 2008-05-23 kl. 10:40:40
Hej alla dar hemma och hejda allihopa har pa denna sida av Tellus!
Nu tankte jag, Rikard, skriva ihop en liten sammanfattning av resan som kommer att tillhora en av de stora byggklossarna i mitt liv.
Flera manader, nastan ar innan vi satt oss i pappas bil runt fem pa morgonen den 6:e februari sa satt man och fantiserade hur min resa till andra sidan av jordklotet skulle bli. Fick upp bilder da man satt ute i jungeln och drack ihop med massa harliga backpackers, surfade runt pa kritvita strander, gick langs vagar med sin packning utan mal. Riktigt som man hade forestallt sig har det ju inte blivit. Visst har man suttit och druckit med massa skona manniskor men inte i nagon jungel utan det har oftast blivit i ett kok pa ett hostel eller pa rummet. Nagon surfning blev det aldrig pga vissa omstandigheter. Visst har man vandrat en bit ibland men absolut inte langs en otrafikerad vag ute pa landsbyggden utan det har istallet varit till nagon sevardighet eller for att hitta nagonstans att bo i en storstad.
Japan tog varan backpackeroskuld och det var en fin och mycket annorlunda upplevelse. Vi blev blev mer vuxna an vi nagonsin varit pa bara nagot dygn kandes det som. Vi var lamnade at varlden och skulle nu klara oss pa egen hand i en tid som da kandes oandlig. Vi grabbade kartor och laste pa och gav oss ut i storstadsjungeln for att se allt man bara sett pa TV innan. Vi borjade traffa manniskor fran alla varldens horn och jag kande att detta skulle nog bli sa oerhort lardomsrikt och intressant.
Nar vi lamnade Japan och tog flyget mot naturskona NZ sa fantiserade man massor igen om bergsklattring och bungyjump ovanfor nagon flod mm. Naturen som man forestallde sig innan man kom dit hade inte en chans mot det vi fick se. Detta sagoland med berg, dalar och grona slatter slog det masta. Visst, jag hoppade inte bungy jump men raftingen och alla utflykter vi gjorde var fantastiska. Under den forsta delen av tiden i NZ drog Emil hem till sin karesta och jag och Mattias drog vidare pa egen hand. Vi kande knappt varandra innan vi akte men nu har det utvecklats till en nara vanskap och det kanns otroligt roligt. Aven fast Emil for hem igen och det var trakigt sa tror jag detta har andrat varan resa otroligt mycket och det mesta ar positivt med detta enligt mig.
Efter att lart sig leva i en bil i tva veckor utan dusch och kylskap, rest runt med fyra svenska tjejer och lart kanna dem, farit runt i en stor gummiboll ner for en backe med mera sa tog vi flyget over till Australien. Detta aer varat sista stopp och nu sitter jag har i Sydney och det ar inte ans ett dygn kvar tills vi borjar varan langa resa hem till Sverige igen. Jag tanker tillbaka pa den sista tiden pa varan resa och aven fast Australien var mitt storsta mal innan vi akte sa tror jag NZ tog priset. Inte for att jag tycker illa om Australien men vi kom lite fel arstid och avstanden mellan staderna ar enorma. Forutom detta sa har aven detta land gett mig sa otroligt mycket. Jag tog ett ytterligare steg i arbetandets skola genom att bli anstalld av Australia Recruiting och slet pa ett fryslager i tva veckor. Detta var inte enbart for pengarna utan jag ville se hur jag klarade mig bland manniskor i ett annat land pa en arbetsplats och detta gick galant. Sista manaden i Australien sa har vi varit tre eftersom Erika kom till oss och foljda med pa slutet av varat aventyr. Det har varit otroligt roligt den sista tiden ihop med Erika och Mattias!
Nu ska jag upp och packa det sista och ladda infor en laaaang flygresa hemmat. Ni far mycket mer information om allt jag varit med om nar jag kommer hem. Langtar sa mycket tills jag sitter dar hemma och far traffa er alla!
Manga kramar tills vi ses om tva dagar!
/Rikard
Öppna upp ditt sinne. (What Became of the Likely Lads?)
Skrivet 2008-05-23 kl. 10:28:51
En resa som borjade med ett veritabelt helvete (syftar pa min kraksjuke-incident) ar nu till anda. Fyra manaders backpacking-liv har passerat. Efter den inledande besvikelsen med spyor i Rikards bil pa vag ner till Arlanda, hamtade vi oss fort och tog oss an Tokyo med stor entusiasm. Dar i borjan pa resan var turistfaktorn pa topp, varje morgon utrustade vi oss med kartor, kameror och midjevaskor och drog ut pa upptacktsfard. Vi stallde upp oss framfor monument och korsbarstrad och poserade med allvarliga miner. Vi upplevde vara forsta kvallar (fler skulle det bli) under spritens inverkan, tillsammans med en gravt alkoholiserad japansk affarsman, en engelsk musikskribent, ett danskt pilsnerdragg och en solbrand australienare. Vi upplevde var forsta skracknatt i en illaluktande sovsal med en frenetiskt snarkande drogmissbrukare fran Australien. Just det har med snarkande manniskor har vi faktiskt klarat oss ifran relativt bra, det ar en par fyra-fem personer som har etsat sig fast i minnet som riktiga anglok. Bland annat en dansk kille i Christchurch som drog igang sitt maskineri pa natten sa putsen regnade fran vaggar och tak.
Efter att vi vinkat adjo till tjipp-tjapparnas land och anlant till Nya Zeeland, borjade det riktiga luffarlivet, skulle man kunna saga. Vi slutade ata frukost, lunch, middag pa restaurang och gick over till hemlagat, iaf delvis. Vi motte upp Anna och Lisa, ett kart aterseende, for att inte tala om Emilia, saklart. Nar Auckland var avklarat tog vi bussen norrut till det tropiska Bay of Islands, och darifran har vi ett av de finaste minnena fran var resa. Tva-dagarskryssningen mellan de manga oarna dar uppe var en fin upplevelse. Jag minns fortfarande de tva amerikanska kvinnorna i aldern 60+ som hade gatt i samma klass i Arizona pa 50-talet, den ena av dem hade flyttat till Auckland for 30 ar sedan och nu om aren sags de ungefar vart sjunde ar, och det har var ett sant tillfalle. Sota sma kvinnor, det dar. Dar traffade vi aven Jussi, den galne finnen som ville rosta pa Sverigedemokraterna och akte till Ryssland och kopte snus at sin pappa ibland.
Tiden hos Emilias au-pair-familj tror jag vi alla njot av, det var fantastiskt att fa bo i ett hus och ata lagad mat. Vi tog fram barnen inom oss och lekte loss med familjens tva smattingar, tills vi trottnade pa deras eviga tjat om att fa flyga flygplan i vara armar och forsokte halla tillbaka begaret att slanga ut dem genom forsta basta fonster.
Det var strax efter det har som Emil slappte bomben och berattade att han skulle aka hem till Sverige nagra dagar senare. Ledsamt saklart, men vi stodde honom anda fullt ut i hans beslut. Det kandes tomt langt efter det att han akt.
Nar vi hamtade upp var hyrda campervan i Christchurch var det med kluvna kanslor, vi var lite tveksamma till om det verkligen var ratt beslut att bo i en bil i tva veckors tid. Det visade sig snart att det var en otroligt bra ide. Jag tror att Rikard haller med mig nar jag sager att tiden med Lucifer (som vi dopte honom till ganska omgaende) var kanske den basta pa hela resan. Nya Zeelands landskap ar sa fantastiskt vackert att det maste ses for att forsta, och det var fler an en gang som vi forvandlades till medelalders kvinnor, stannade bilen, klev ur och bara sa aaah och oooh, sa vackert. Har traffade vi aven den festliga kvartetten Stina, Elin, Matilda och Sandra. Det ar svart att glomma Matildas "Ska vi starta ett korpalag, eller?" pa klingande goteborgska. Eller Elins aksjuka for den delen. Sjalvklart bjod campinglivet pa mindre trevliga stunder, som att vakna upp ena morgonen och frysa som en skit for att nasta morgon vakna upp i en pol av svett. Eller den gangen nar vi rakade parkera bilen i en liten backe, vilket fick till foljd att Rikard rullade in i mig sa fort han somnade. Att vakna upp med 70 kg oswaldson i nyllet ar inte alltid sa roligt. Det var ju ocksa runt den har tiden som jag hade min feberperiod, och i det tillstandet ar det inte heller sa roligt att bo i en bil. Sammanfattningsvis var det iaf en javla hit.
Sedan var det landbyte, vi flog over till Australien och Brisbane. Rikard drog igang ett jobbaventyr medan jag drev runt pa dagarna och gjorde i princip ingenting forutom att slosa pengar. Det var i Brisbane som jag stallde klockan pa 0245 och gick upp och lyssnade pa radiosporten under Brynas avgorande matcher dar pa slutet av kvalserien. Jag hade mitt forsta mote med Australiens rika och varierande djurliv nar jag stotte pa en riktig monsterspindel pa en tagstation. For mig som obotlig fegis har det varit lite problematiskt med det har landet ibland. Tank dig att du ar pa en plats. Pa den har platsen finns allt livsfarligt som nagonsin existerat, och allt, precis allt ar ute efter dig. Detta ar Australien for mig.
Vi hann med det underbara Byron Bay pa vagen ner till Sydney. Skon atmosfar dar, mer laidback far man leta efter. Sen anlande vi till Sydney, sag operahuset och larde oss att hata Base pa Kent street. Jag traffade den spexiga danskan, Erika kom och anslot sig till gruppen och sedan tog vi bussen till Melbourne. Darefter foljde Bendigo, Canberra och sen Sydney igen.
Fyra manader har gatt bade otroligt fort, och ibland otroligt langsamt. Hemlangtan har skoljt over oss med jamna mellanrum och vi har lart oss att tycka om er dar hemma pa ett lite annorlunda vis. Vi har aven lart oss att tycka om varandra pa ett alldeles speciellt satt. Rikard och jag har umgatts 24 timmar om dygnet i 120 dagar och vi har inte brakat en enda gang. Visst har vi varit irriterade pa varandra lite da och da, men sadant ar ju oundvikligt. Vi har kramats och pussats, vi har druckit oss fulla och sett varandra krakas.
Vi har sett manga fantastiska saker. Milford Sound fick oss att gapa, likasa Franz Josef Glacier. Men efter den har resan till nagra av varldens mest fantastiska platser ar jag annu mer overtygad om att Korshamn ar den vackraste platsen pa hela jorden.
Det har blir mitt sista inlagg pa den har bloggen. Imorgon lordag klockan 1545 Australien Eastern Standard Time paborjar vi resan hem mot skona nord. Klockan 1940 svensk tid pa mandag den 26:e maj kliver vi av planet pa Arlanda. Bloggen kommer att finnas kvar aven efter det vi har kommit hem, mest for var egen skull, sa att vi kan ga in och lasa i efterhand och minnas tillbaka.
Nu ses vi snart, kara vanner.
Mattias.
Efter att vi vinkat adjo till tjipp-tjapparnas land och anlant till Nya Zeeland, borjade det riktiga luffarlivet, skulle man kunna saga. Vi slutade ata frukost, lunch, middag pa restaurang och gick over till hemlagat, iaf delvis. Vi motte upp Anna och Lisa, ett kart aterseende, for att inte tala om Emilia, saklart. Nar Auckland var avklarat tog vi bussen norrut till det tropiska Bay of Islands, och darifran har vi ett av de finaste minnena fran var resa. Tva-dagarskryssningen mellan de manga oarna dar uppe var en fin upplevelse. Jag minns fortfarande de tva amerikanska kvinnorna i aldern 60+ som hade gatt i samma klass i Arizona pa 50-talet, den ena av dem hade flyttat till Auckland for 30 ar sedan och nu om aren sags de ungefar vart sjunde ar, och det har var ett sant tillfalle. Sota sma kvinnor, det dar. Dar traffade vi aven Jussi, den galne finnen som ville rosta pa Sverigedemokraterna och akte till Ryssland och kopte snus at sin pappa ibland.
Tiden hos Emilias au-pair-familj tror jag vi alla njot av, det var fantastiskt att fa bo i ett hus och ata lagad mat. Vi tog fram barnen inom oss och lekte loss med familjens tva smattingar, tills vi trottnade pa deras eviga tjat om att fa flyga flygplan i vara armar och forsokte halla tillbaka begaret att slanga ut dem genom forsta basta fonster.
Det var strax efter det har som Emil slappte bomben och berattade att han skulle aka hem till Sverige nagra dagar senare. Ledsamt saklart, men vi stodde honom anda fullt ut i hans beslut. Det kandes tomt langt efter det att han akt.
Nar vi hamtade upp var hyrda campervan i Christchurch var det med kluvna kanslor, vi var lite tveksamma till om det verkligen var ratt beslut att bo i en bil i tva veckors tid. Det visade sig snart att det var en otroligt bra ide. Jag tror att Rikard haller med mig nar jag sager att tiden med Lucifer (som vi dopte honom till ganska omgaende) var kanske den basta pa hela resan. Nya Zeelands landskap ar sa fantastiskt vackert att det maste ses for att forsta, och det var fler an en gang som vi forvandlades till medelalders kvinnor, stannade bilen, klev ur och bara sa aaah och oooh, sa vackert. Har traffade vi aven den festliga kvartetten Stina, Elin, Matilda och Sandra. Det ar svart att glomma Matildas "Ska vi starta ett korpalag, eller?" pa klingande goteborgska. Eller Elins aksjuka for den delen. Sjalvklart bjod campinglivet pa mindre trevliga stunder, som att vakna upp ena morgonen och frysa som en skit for att nasta morgon vakna upp i en pol av svett. Eller den gangen nar vi rakade parkera bilen i en liten backe, vilket fick till foljd att Rikard rullade in i mig sa fort han somnade. Att vakna upp med 70 kg oswaldson i nyllet ar inte alltid sa roligt. Det var ju ocksa runt den har tiden som jag hade min feberperiod, och i det tillstandet ar det inte heller sa roligt att bo i en bil. Sammanfattningsvis var det iaf en javla hit.
Sedan var det landbyte, vi flog over till Australien och Brisbane. Rikard drog igang ett jobbaventyr medan jag drev runt pa dagarna och gjorde i princip ingenting forutom att slosa pengar. Det var i Brisbane som jag stallde klockan pa 0245 och gick upp och lyssnade pa radiosporten under Brynas avgorande matcher dar pa slutet av kvalserien. Jag hade mitt forsta mote med Australiens rika och varierande djurliv nar jag stotte pa en riktig monsterspindel pa en tagstation. For mig som obotlig fegis har det varit lite problematiskt med det har landet ibland. Tank dig att du ar pa en plats. Pa den har platsen finns allt livsfarligt som nagonsin existerat, och allt, precis allt ar ute efter dig. Detta ar Australien for mig.
Vi hann med det underbara Byron Bay pa vagen ner till Sydney. Skon atmosfar dar, mer laidback far man leta efter. Sen anlande vi till Sydney, sag operahuset och larde oss att hata Base pa Kent street. Jag traffade den spexiga danskan, Erika kom och anslot sig till gruppen och sedan tog vi bussen till Melbourne. Darefter foljde Bendigo, Canberra och sen Sydney igen.
Fyra manader har gatt bade otroligt fort, och ibland otroligt langsamt. Hemlangtan har skoljt over oss med jamna mellanrum och vi har lart oss att tycka om er dar hemma pa ett lite annorlunda vis. Vi har aven lart oss att tycka om varandra pa ett alldeles speciellt satt. Rikard och jag har umgatts 24 timmar om dygnet i 120 dagar och vi har inte brakat en enda gang. Visst har vi varit irriterade pa varandra lite da och da, men sadant ar ju oundvikligt. Vi har kramats och pussats, vi har druckit oss fulla och sett varandra krakas.
Vi har sett manga fantastiska saker. Milford Sound fick oss att gapa, likasa Franz Josef Glacier. Men efter den har resan till nagra av varldens mest fantastiska platser ar jag annu mer overtygad om att Korshamn ar den vackraste platsen pa hela jorden.
Det har blir mitt sista inlagg pa den har bloggen. Imorgon lordag klockan 1545 Australien Eastern Standard Time paborjar vi resan hem mot skona nord. Klockan 1940 svensk tid pa mandag den 26:e maj kliver vi av planet pa Arlanda. Bloggen kommer att finnas kvar aven efter det vi har kommit hem, mest for var egen skull, sa att vi kan ga in och lasa i efterhand och minnas tillbaka.
Nu ses vi snart, kara vanner.
Mattias.
Dagen D minus 3
Skrivet 2008-05-21 kl. 04:39:34
Sitter pa det har gudsforgatna internetcafeet igen och forsoker spana ihop ett inlagg. Gar val sadar, i arlighetens namn. Erika och Rikard ligger och sover fortfarande, for de fick ett ryck i suparnerven igar och hogg in pa vinladan med stor aptit. Det slutade med att hela rummet var fullt av cashewnotter och spillt vin, men Erika lirade duktigt nog fram en dammsugare tidigt i morse och sog upp hela rasket, innan hon atergick till rygglage. Under tiden de var ute och svingade nagra bagare satt jag och at pringles och tittade pa film pa laptopen, det var trevligt det ocksa.
Det som vi har tankt hinna med innan vi aker hem ar foljande:
*Taronga Zoo
* Kaka kanguru
* Hej-da-Australien-fest pa torsdag.
Inte mycket alls, men lata som vi ar hinner vi sakert inte med det anda. Ett litet aber finns, och det ar att vadret verkar vara pa vag at alldeles fel hall, och da ar det ju inte sa roligt att ga pa zoo, men vi far se hur det blir. Nu ar Johan och Oskar har ocksa foresten, de tva gavlekillarna som vi hangde med ett tag i Brisbane om ni minns. De bor pa samma hostel som oss, Johan aker hem den 25:e och Oskar den 29:e, sa da joinar in pa avslutningsfesten pa torsdag ocksa. Det sitter en affisch pa baren nere pa hornet har som forkunnar att pa torsdag ar det minsann "Nordic Night", da de enligt uppgift ska "celebrate all things Nordic". Det gar ju inte att motsta, som en liten uppvarmning infor hemfarden.
Imorse nar jag trippade ner och skulle inta mitt morgonmal sa var en hel limpa brod stulen, jag orkade inte ens bli arg.
Vi hade tankt att skriva ett varsitt avskedsinlagg senare, dar vi pa nagot vis ska forsoka sammanfatta vara upplevelser under de har fyra manaderna i nagra val valda ord. Hall utkik.
Tjabba hej.
Mattias.
Det som vi har tankt hinna med innan vi aker hem ar foljande:
*Taronga Zoo
* Kaka kanguru
* Hej-da-Australien-fest pa torsdag.
Inte mycket alls, men lata som vi ar hinner vi sakert inte med det anda. Ett litet aber finns, och det ar att vadret verkar vara pa vag at alldeles fel hall, och da ar det ju inte sa roligt att ga pa zoo, men vi far se hur det blir. Nu ar Johan och Oskar har ocksa foresten, de tva gavlekillarna som vi hangde med ett tag i Brisbane om ni minns. De bor pa samma hostel som oss, Johan aker hem den 25:e och Oskar den 29:e, sa da joinar in pa avslutningsfesten pa torsdag ocksa. Det sitter en affisch pa baren nere pa hornet har som forkunnar att pa torsdag ar det minsann "Nordic Night", da de enligt uppgift ska "celebrate all things Nordic". Det gar ju inte att motsta, som en liten uppvarmning infor hemfarden.
Imorse nar jag trippade ner och skulle inta mitt morgonmal sa var en hel limpa brod stulen, jag orkade inte ens bli arg.
Vi hade tankt att skriva ett varsitt avskedsinlagg senare, dar vi pa nagot vis ska forsoka sammanfatta vara upplevelser under de har fyra manaderna i nagra val valda ord. Hall utkik.
Tjabba hej.
Mattias.
Upploppet!
Skrivet 2008-05-18 kl. 06:31:33
Hej allihop!
Nu har upploppsklockan ringt for lange sen, vi gar nu in pa sista veckan av var resa. Sista veckan ska som sagt tillbringas i Sydney. Igar tog vi en tripp till Bondi Beach, det ar val nagot som man borde ha besokt om man nu ar i Sydney. Det var val okej, vet inte vad jag ska saga om det riktigt. Det var en strand, helt enkelt. Med en liten strandpromenad bredvid som var full av joggare och hundpromenerare. Tog oss sen tillbaka till hostelet, hungriga som as och sag fram emot lite makaroner och korv. Jag spatserar ner till koket for att dra igang spisen men sjalvklart ar det nagon idiot som har snott hela korvjaveln. Efter en hel massa svarord bestamde vi oss for att ga till Nandos och kaka kycklingburgare istallet, sa sa fick det bli. Efter det lilla skrovmalet korkade vi upp och gick in i dimman, det var ju lordag sa att saga. Gjorde kvaller ganska tidigt dock, sa var inte oroliga.
Japp, det var en kort, med betoning pa kort, uppdatering fran New South Wales, som ar staten som Sydney ligger i. Sadar ja, fick vi med lite utbildning ocksa.
Hors snart!
Mattias.
Nu har upploppsklockan ringt for lange sen, vi gar nu in pa sista veckan av var resa. Sista veckan ska som sagt tillbringas i Sydney. Igar tog vi en tripp till Bondi Beach, det ar val nagot som man borde ha besokt om man nu ar i Sydney. Det var val okej, vet inte vad jag ska saga om det riktigt. Det var en strand, helt enkelt. Med en liten strandpromenad bredvid som var full av joggare och hundpromenerare. Tog oss sen tillbaka till hostelet, hungriga som as och sag fram emot lite makaroner och korv. Jag spatserar ner till koket for att dra igang spisen men sjalvklart ar det nagon idiot som har snott hela korvjaveln. Efter en hel massa svarord bestamde vi oss for att ga till Nandos och kaka kycklingburgare istallet, sa sa fick det bli. Efter det lilla skrovmalet korkade vi upp och gick in i dimman, det var ju lordag sa att saga. Gjorde kvaller ganska tidigt dock, sa var inte oroliga.
Japp, det var en kort, med betoning pa kort, uppdatering fran New South Wales, som ar staten som Sydney ligger i. Sadar ja, fick vi med lite utbildning ocksa.
Hors snart!
Mattias.
Man tar vad man har sa karringen och torkade bordet med katten
Skrivet 2008-05-16 kl. 07:54:17
G'day mates!
Ja snart aer det slut pa ordstav som titlar och halvkassa skamt om mig och Mattias och vad vi sysslar med haer borta. 9 dagar kvar nu och dessa tillbringar vi, Erika, Mattias och jag i Sydney (Erika stannar en dag extra eftersom hon har en flygbokning).
Efter vi var hos Jarrad, min gamla goa van, sa tog vi bussen direkt fran Melbourne till Canberra och detta tog cirka 3.5 timmar. Vi bokade in oss pa YHA i 2 natter for vi skulle fa lite minnen fran Australiens huvudstad. Forsta dagen blev en resdag och vi bestallde pizza till rummet och somnade sedan ovaggat. Dagen efter daremot hade vi tankt fa en helhetsbild av staden och gora lite olika saker men sa mycket blev det faktist inte. Vi gick till Australiens mest besokta sevardighet vilket aer det nationella minnesmarket for ANZAC (Australian and New Zealand Army Corps). Vi infann oss 11:00 och gick darifran strax efter 17 sa ni forstar att det fanns mycket att kika pa! Det var inte bara ett minnesmarke utan ett helt museum och massa annat fanns i byggnaden. Det borjade med forsta varldskriget och slutade med FN idag. Jag och Erika laste inte lika mycket som Mattias gjorde sa vi hann ga igenom alltihop precis till de stangde medans Mattias hann ga igenom ungefar halften. Naer det var stagningsdags sa samlades alla utanfor for att lyssna/titta pa naer en man spelade en hyllningstruddilutt pa sackpipa till alla de som kampat och dott i krigen varlden over. Naer vi lunkade hem mot hostelet igen borjade solen dra sig tillbaka och kylan tog till sa vi bestamde oss for att ga till rummet igen och avsluta varan vistelse i Canberra med en rulle pa Erikas dator.
Dagen efter tog vi bussen kl 14:00 mot Sydney. Vid 18-tiden var vi framme och gick mot Wake Up! daer vi bodde innan vi lamnde Sydney senast. Nu ska vi bo haer tills vi lamnar Aussie i ett dubbelrum med extrasang (lyxar till det lite).
Nu ska vi ata biffar som vi inhandlade igar och njuta av det for att imorgon hitta pa nagot i stora staden.
Glom ej! --> www.erikabible.blogg.se
Ses inte nasta vecka men veckan efter den!
Kram pa er
/Rikard "Conan" Oswaldson
Den tar vi, sa polisen.
Skrivet 2008-05-13 kl. 10:32:42
Hej pa er.
Nu var det nagra dagar sedan vi skrev sist, det beror pa var lilla utflykt som vi agnade oss at over helgen. Vi akte till en stad som heter Bendigo, ca tva timmar norr om Melbourne. Dar halsade vi pa Jarrad, en australiensisk kille som for ett ar sen ungefar tillbringade ett ars tid i Sverige, bland annat Gavle och Are. Rikard larde kanna honom dar i Sverige och nu skulle vi alltsa fa bo hemma hos honom over helgen. Vad vi inte visste var att han hade en svensk flickvan, Line fran Ostersund. Hon tyckte det var roligt att fa prata lite svenska for en gangs skull. Bendigo ligger lite halvt om halvt pa landet och det kommer nastan inga turister alls dit. Detta tyckte vi var mycket trevligt, att fa traffa lite riktiga australienare for en gangs skull. Nar vi ar pa de stora turiststallena och staderna sa traffar man nastan enbart andra backpackers. I Bendigo tyckte folk att det var jatteunderligt att man kom fran lilla Sverige langt upp i norr, och tyckte det var helt sjukt nar vi kande igen nagra australiensiska latar som dom korde pa puben dar. Forsta dagen i Bendigo foljde vi med Jarrad till en 21-ars-fest som en av hans kompisar hade. Mycket roligt hade vi. Andra kvallen var det nagon slags grillfest hemma hos en annan kille och aven dar satt vi tre svenskar med och smaskade pa korvar och vitloksbrod.
I mandags sa akte vi tre plus Jarrad rakt ut i outbacken till en flod, dar vi skulle spendera dagen med lite fiske och picknick. Det drojde inte lange innan storfiskaren Oswaldson drog upp en maffig torsk, enligt Jarrad och hans mamma var det alla fiskares drom har nere att fanga en sa dar stor torsk, och vissa fiskade hela livet utan att fa upp en enda. Sa kan det ga. Sjalv kastade jag tre kast, sen fastnade draget och sen sket jag i hela javelskiten. Efter att ha lagt fisken pa is sa tog Jarrad fram rangern inom sig och utrustade sig med ett kastspjut, kavlade upp byxbenen och trampade sjavlsakert ut i floden. Inom tjugo minuter hade han spetsat tre fiskar, varav en smet ivag, men anda. Ett udda satt att fiska som jag aldrig sett forut. Jag vet inte om Rikard kanske vill ge en lite utforligare rapport av fisketuren, kommer senare isafall.
Nagra upplevelser rikare lamnade vi sa Bendigo, och drog tillbaka till Melbourne. Dar tog vi nattbussen samma kvall till Canberra, cirka nio timmar. Sa nu sitter vi har i Australiens huvudstad och degar. Ska ut pa lite sightseeing imorgon innan vi drar till Sydney pa torsdag, sa tillbringar vi sista tiden dar. Blir bra det.
Tjabba.
Mattias.
Nu var det nagra dagar sedan vi skrev sist, det beror pa var lilla utflykt som vi agnade oss at over helgen. Vi akte till en stad som heter Bendigo, ca tva timmar norr om Melbourne. Dar halsade vi pa Jarrad, en australiensisk kille som for ett ar sen ungefar tillbringade ett ars tid i Sverige, bland annat Gavle och Are. Rikard larde kanna honom dar i Sverige och nu skulle vi alltsa fa bo hemma hos honom over helgen. Vad vi inte visste var att han hade en svensk flickvan, Line fran Ostersund. Hon tyckte det var roligt att fa prata lite svenska for en gangs skull. Bendigo ligger lite halvt om halvt pa landet och det kommer nastan inga turister alls dit. Detta tyckte vi var mycket trevligt, att fa traffa lite riktiga australienare for en gangs skull. Nar vi ar pa de stora turiststallena och staderna sa traffar man nastan enbart andra backpackers. I Bendigo tyckte folk att det var jatteunderligt att man kom fran lilla Sverige langt upp i norr, och tyckte det var helt sjukt nar vi kande igen nagra australiensiska latar som dom korde pa puben dar. Forsta dagen i Bendigo foljde vi med Jarrad till en 21-ars-fest som en av hans kompisar hade. Mycket roligt hade vi. Andra kvallen var det nagon slags grillfest hemma hos en annan kille och aven dar satt vi tre svenskar med och smaskade pa korvar och vitloksbrod.
I mandags sa akte vi tre plus Jarrad rakt ut i outbacken till en flod, dar vi skulle spendera dagen med lite fiske och picknick. Det drojde inte lange innan storfiskaren Oswaldson drog upp en maffig torsk, enligt Jarrad och hans mamma var det alla fiskares drom har nere att fanga en sa dar stor torsk, och vissa fiskade hela livet utan att fa upp en enda. Sa kan det ga. Sjalv kastade jag tre kast, sen fastnade draget och sen sket jag i hela javelskiten. Efter att ha lagt fisken pa is sa tog Jarrad fram rangern inom sig och utrustade sig med ett kastspjut, kavlade upp byxbenen och trampade sjavlsakert ut i floden. Inom tjugo minuter hade han spetsat tre fiskar, varav en smet ivag, men anda. Ett udda satt att fiska som jag aldrig sett forut. Jag vet inte om Rikard kanske vill ge en lite utforligare rapport av fisketuren, kommer senare isafall.
Nagra upplevelser rikare lamnade vi sa Bendigo, och drog tillbaka till Melbourne. Dar tog vi nattbussen samma kvall till Canberra, cirka nio timmar. Sa nu sitter vi har i Australiens huvudstad och degar. Ska ut pa lite sightseeing imorgon innan vi drar till Sydney pa torsdag, sa tillbringar vi sista tiden dar. Blir bra det.
Tjabba.
Mattias.
Dra mig baklanges pa en liten vagn och kalla mig Bernt
Skrivet 2008-05-08 kl. 11:47:51
Hej
Idag har vi strykit tre sevardigheter pa listan. Forsta stoppet blev Melbournes katedral. En fantastiskt fin katedral som fick en att kanna sig sa dar lugn och avslappnad som man oftas kanner sig naer man kommer in i dessa stora, tysta byggnader. Vi knatade runt i tystnad och kikade pa alla minnesstenar och sadant for att sedan sikta in oss pa Fedaration Square som blev varat andra mal. Detta aer ett gang byggnader med valdig speciell pragel. Arkitekturen pa dessa byggnader aer mycket speciell och modern. I byggnaderna finns det lite olika cafeer, restauranger och aven ett filmcenter. Naer vi vandrat igenom dessa mycket speciella byggnadsverk sa hamnade vi helt plotsligt i stadens tradgardar. Forst kom vi in i Viktoria Gardens som sedan gick ihop med Royal Botanic Gardens och vid de sistnamnda ligger ett stort krigsmonument kallat Shrine Of Remembrance. Vi hade inte sett nagonting om detta i varan guidebok sa vi hade inga forvantningar alls men detta var verkligen stort och haftigt. Vi var minst en timme kring detta monument och kikade pa massa hedersmedaljer och minnestavlor med mera. Belatna efter dagens aventyr tog vi sparvagnen hem till St Kilda igen for att avnjuta en middag pa hostelet.
Nu aer min internettid snart ute sa ni far vara nojda!
Kramar till er!
/Rikard Oswaldson
Idag har vi strykit tre sevardigheter pa listan. Forsta stoppet blev Melbournes katedral. En fantastiskt fin katedral som fick en att kanna sig sa dar lugn och avslappnad som man oftas kanner sig naer man kommer in i dessa stora, tysta byggnader. Vi knatade runt i tystnad och kikade pa alla minnesstenar och sadant for att sedan sikta in oss pa Fedaration Square som blev varat andra mal. Detta aer ett gang byggnader med valdig speciell pragel. Arkitekturen pa dessa byggnader aer mycket speciell och modern. I byggnaderna finns det lite olika cafeer, restauranger och aven ett filmcenter. Naer vi vandrat igenom dessa mycket speciella byggnadsverk sa hamnade vi helt plotsligt i stadens tradgardar. Forst kom vi in i Viktoria Gardens som sedan gick ihop med Royal Botanic Gardens och vid de sistnamnda ligger ett stort krigsmonument kallat Shrine Of Remembrance. Vi hade inte sett nagonting om detta i varan guidebok sa vi hade inga forvantningar alls men detta var verkligen stort och haftigt. Vi var minst en timme kring detta monument och kikade pa massa hedersmedaljer och minnestavlor med mera. Belatna efter dagens aventyr tog vi sparvagnen hem till St Kilda igen for att avnjuta en middag pa hostelet.
Nu aer min internettid snart ute sa ni far vara nojda!
Kramar till er!
/Rikard Oswaldson
Har du brunnit?!
Skrivet 2008-05-07 kl. 09:54:13
Hej!
Hoppas ni har det fint hemma i Svedala. Inte langt kvar nu innan vi star i farstun i Satra respektive Axmarby.
Polismuseet skrev ju Rikard om haromdagen. Vi fortsatte pa den brottsliga banan och besokte igar Melbourne Gaol, Melbournes gamla fangelse alltsa. Vi pratar riktigt gammalt har, fangelset lades ner 1924 och har varit stangt sedan dess med undantag for andra varldskriget da de hade krigsfangar och australiensiska soldater som hade gjort bort sig dar. Det var ett riktigt ruskigt stalle, med klaustrofobiskt sma celler. Spoklik stamning var bara fornamnet och man kunde utan storre svarigheter forestalla sig vad hemskt det maste ha varit att sitta insparrad dar. Inuti de flesta celler fanns historia om en speciell fange, dennes liv, hans eller hennes brott osv. De flesta hade ocksa en dodsmask som stod mitt i rummet. En dodsmask ar en avgjutning av fangens huvud, som gors precis efter att fangen har avrattats. Det har tyckte atminstone jag var valdigt otackt, vissa hade ganska "intressanta" ansiktsuttryck.
Vissa lite mer kanda (okanda) fangar hade lite storre utrymme, tex Ned Kelly. Vi kande aven igen manga fangar fran polismuseet som vi var pa tidigare. Galgen som hade anvants for avrattningar stod fortfarande kvar och det var ocksa lite obehagligt att sta pa en plats dar ett hundratal manniskor har dott genom aren. Det fanns en avdelning som handlade om avrattningstekniker och vi fick lara oss att en avrattning inte bara ar att slanga upp ett rep och sedan oppna luckan, utan en hel liten vetenskap i sig. Repet maste vara av exakt ratt langd i forhallande till fangens vikt, annars kan huvudet slitas av, i det motsatta fallet sa ar "knycket" inte tillrackligt starkt for att nacken ska knackas, och fangen lamnas da till att do genom kvavning. Det fanns ocksa en del att lasa om de olika ljusskygga figurer som arbetade som bodlar dar genom aren. Manga av dem hade tydligen psykiska problem och manga tog livet av sig. Andra var kallsinniga och verkade inte ha nagra som helst samvetskval over att doda uppat 20-25 kvinnor och man.
Vagg i vagg med det stora fangelset lag Melbournes gamla huvudpolisstation och dar kunde man vara med pa det dom kallade "Watch house experience". Pa den lilla halvtimmes-turen fick man vara med om hur det var att bli arresterad och sitta i hakte over en natt. Sjalva polisstationen lades ner 1994 och hade da funnits i samma form i over 100 ar, och det marktes aven har att det var en helt annan filosofi kring fangvard och bestraffning forr i tiden. Man fick ett litet papper i borjan dar det stod all information om den person som man skulle latsas vara under turen. Jag "hette" Damien Opal och hade blivit arresterad for olaga vapeninnehav. Erika hade agnat sig at haleri, medan Rikard var masterskurken i sallskapet med en mordbrand pa sitt samvete. Vi fick vara uppgifter inskrivna i en del papper, blev visiterade och blev sedan instangda i en cell med ungefar fem andra man, och kvinnor separererade. Efter ett tag dar inne gick vakten forbi och dangde batongen i vaggen och skrek "Lights out!" varpa det blev kolsvart. De hade sma hogtalare inne i cellerna som spelade upp ljud av fangar som forde ovasen, och det var lite smaobehagligt maste jag erkanna. Nar vi fick komma ut var sjalva skadespeleridelen slut och vi fick ga runt sjalva ett tag inne i haktet. Var intressant att titta pa all graffiti som fangarna hade krafsat dit pa dorrar och bankar overallt. Vi tog en svang pa rastgarden och gick in i isoleringscellen. Jag trodde nastan inte att sana fanns men det har var en riktigt klassisk isoleringscell med vita madrasser pa golv, vaggar och tak.
Efter besoket kunde vi konstatera att det for en gangs skull inte var battre forr. Den fangelsemodell som anvandes i Melbourne Gaol har ju numera overgetts av alla lander i varlden. Det visade sig att det enda man uppnadde genom det systemet var att samtliga fangar blev mer eller mindre galna av att sitta insparrade under sadana forhallanden, vilket ju gjorde det omojligt att slappa ut dem igen. Dodsstraffet ar ju aven det avskaffat i de flesta nagorlunda civiliserade lander. USA undantaget da, saklart.
Igar kvall sedan sa tog vi en liten festkvall, den slutade klockan 0500 med en liten McDonalds-middag pa rummet. Fina saker. Traffade lite svenskar, och det ar alltid lika roligt. En favoritaktivitet nar man ar nagra svenskar pa samma stalle ar att borja sjunga "Fader Abraham" i krogkon, nastan alltid hor man ett gladjevral fran nagonstans i kon fran nagon svensk som glatt stammer in i sangen och rorelserna. Nar vi var i Surfers Paradise var vi nog uppat 30 svenskar ett tag som korde hela Fader Abraham med perfekt synkroniserade rorelser. Och en gang i Christchurch var vi 15 svenska killar som gick gatan fram och skrek "Bajen, bars och rakade brudar!". Moget?
Idag blev en lugn dag som ni sakert forstar. Ska titta pa film lite senare. Vi stannar har i Melbourne till pa lordag tror vi. Sen aker vi antagligen till Bendigo, det ar lite oklart hur det blir med allt.
Alex: Att jag skulle springa midsommarloppet ar ungefar lika troligt som att Pavel Brendl jobbar hem. Nej men, seriost, det blir inget av med det. Fan tanker du med.
Pappa: Naaaej, vi har inte stott pa Helena, vet inte om vi kanske traffar henne i Sydney sen innan vi aker hem. Kommer inte ihag nar hon hade hemresedatum. Om du laser det har Nordlander kan du val ge oss en liten update? Har inte hort nagot fran sagen heller, vette fan vad hon styr med den dar Palm. Ska ta och ringa nagon dag.
Har ni last anda hit kan ni ge er sjalva en liten mental klapp pa axeln, blev ett valdigt ordbajsande den har gangen.
Erika star for bilderiet som vanligt! http://www.erikabible.blogg.se
Hoppas ni har det fint hemma i Svedala. Inte langt kvar nu innan vi star i farstun i Satra respektive Axmarby.
Polismuseet skrev ju Rikard om haromdagen. Vi fortsatte pa den brottsliga banan och besokte igar Melbourne Gaol, Melbournes gamla fangelse alltsa. Vi pratar riktigt gammalt har, fangelset lades ner 1924 och har varit stangt sedan dess med undantag for andra varldskriget da de hade krigsfangar och australiensiska soldater som hade gjort bort sig dar. Det var ett riktigt ruskigt stalle, med klaustrofobiskt sma celler. Spoklik stamning var bara fornamnet och man kunde utan storre svarigheter forestalla sig vad hemskt det maste ha varit att sitta insparrad dar. Inuti de flesta celler fanns historia om en speciell fange, dennes liv, hans eller hennes brott osv. De flesta hade ocksa en dodsmask som stod mitt i rummet. En dodsmask ar en avgjutning av fangens huvud, som gors precis efter att fangen har avrattats. Det har tyckte atminstone jag var valdigt otackt, vissa hade ganska "intressanta" ansiktsuttryck.
Vissa lite mer kanda (okanda) fangar hade lite storre utrymme, tex Ned Kelly. Vi kande aven igen manga fangar fran polismuseet som vi var pa tidigare. Galgen som hade anvants for avrattningar stod fortfarande kvar och det var ocksa lite obehagligt att sta pa en plats dar ett hundratal manniskor har dott genom aren. Det fanns en avdelning som handlade om avrattningstekniker och vi fick lara oss att en avrattning inte bara ar att slanga upp ett rep och sedan oppna luckan, utan en hel liten vetenskap i sig. Repet maste vara av exakt ratt langd i forhallande till fangens vikt, annars kan huvudet slitas av, i det motsatta fallet sa ar "knycket" inte tillrackligt starkt for att nacken ska knackas, och fangen lamnas da till att do genom kvavning. Det fanns ocksa en del att lasa om de olika ljusskygga figurer som arbetade som bodlar dar genom aren. Manga av dem hade tydligen psykiska problem och manga tog livet av sig. Andra var kallsinniga och verkade inte ha nagra som helst samvetskval over att doda uppat 20-25 kvinnor och man.
Vagg i vagg med det stora fangelset lag Melbournes gamla huvudpolisstation och dar kunde man vara med pa det dom kallade "Watch house experience". Pa den lilla halvtimmes-turen fick man vara med om hur det var att bli arresterad och sitta i hakte over en natt. Sjalva polisstationen lades ner 1994 och hade da funnits i samma form i over 100 ar, och det marktes aven har att det var en helt annan filosofi kring fangvard och bestraffning forr i tiden. Man fick ett litet papper i borjan dar det stod all information om den person som man skulle latsas vara under turen. Jag "hette" Damien Opal och hade blivit arresterad for olaga vapeninnehav. Erika hade agnat sig at haleri, medan Rikard var masterskurken i sallskapet med en mordbrand pa sitt samvete. Vi fick vara uppgifter inskrivna i en del papper, blev visiterade och blev sedan instangda i en cell med ungefar fem andra man, och kvinnor separererade. Efter ett tag dar inne gick vakten forbi och dangde batongen i vaggen och skrek "Lights out!" varpa det blev kolsvart. De hade sma hogtalare inne i cellerna som spelade upp ljud av fangar som forde ovasen, och det var lite smaobehagligt maste jag erkanna. Nar vi fick komma ut var sjalva skadespeleridelen slut och vi fick ga runt sjalva ett tag inne i haktet. Var intressant att titta pa all graffiti som fangarna hade krafsat dit pa dorrar och bankar overallt. Vi tog en svang pa rastgarden och gick in i isoleringscellen. Jag trodde nastan inte att sana fanns men det har var en riktigt klassisk isoleringscell med vita madrasser pa golv, vaggar och tak.
Efter besoket kunde vi konstatera att det for en gangs skull inte var battre forr. Den fangelsemodell som anvandes i Melbourne Gaol har ju numera overgetts av alla lander i varlden. Det visade sig att det enda man uppnadde genom det systemet var att samtliga fangar blev mer eller mindre galna av att sitta insparrade under sadana forhallanden, vilket ju gjorde det omojligt att slappa ut dem igen. Dodsstraffet ar ju aven det avskaffat i de flesta nagorlunda civiliserade lander. USA undantaget da, saklart.
Igar kvall sedan sa tog vi en liten festkvall, den slutade klockan 0500 med en liten McDonalds-middag pa rummet. Fina saker. Traffade lite svenskar, och det ar alltid lika roligt. En favoritaktivitet nar man ar nagra svenskar pa samma stalle ar att borja sjunga "Fader Abraham" i krogkon, nastan alltid hor man ett gladjevral fran nagonstans i kon fran nagon svensk som glatt stammer in i sangen och rorelserna. Nar vi var i Surfers Paradise var vi nog uppat 30 svenskar ett tag som korde hela Fader Abraham med perfekt synkroniserade rorelser. Och en gang i Christchurch var vi 15 svenska killar som gick gatan fram och skrek "Bajen, bars och rakade brudar!". Moget?
Idag blev en lugn dag som ni sakert forstar. Ska titta pa film lite senare. Vi stannar har i Melbourne till pa lordag tror vi. Sen aker vi antagligen till Bendigo, det ar lite oklart hur det blir med allt.
Alex: Att jag skulle springa midsommarloppet ar ungefar lika troligt som att Pavel Brendl jobbar hem. Nej men, seriost, det blir inget av med det. Fan tanker du med.
Pappa: Naaaej, vi har inte stott pa Helena, vet inte om vi kanske traffar henne i Sydney sen innan vi aker hem. Kommer inte ihag nar hon hade hemresedatum. Om du laser det har Nordlander kan du val ge oss en liten update? Har inte hort nagot fran sagen heller, vette fan vad hon styr med den dar Palm. Ska ta och ringa nagon dag.
Har ni last anda hit kan ni ge er sjalva en liten mental klapp pa axeln, blev ett valdigt ordbajsande den har gangen.
Erika star for bilderiet som vanligt! http://www.erikabible.blogg.se
Melbourne Police Museum
Skrivet 2008-05-05 kl. 10:14:50
Tjena alla monsterdiggare!
Idag slangde vi oss in i en sparvagn igen far att ta oss in till bycentrum. Pa dagenschema stod det Polismuseumet i Melbourne! (Sug pa den Crille). Detta museum aer gratis for allihop som inte kanner for att bidra med en liten gava for att bevara museumet. Vi hade inte spenderbyxorna pa idag sa nagon valgorenhetspeng fick de aldrig av oss. Museumet var litet men innehallsrikt. Mycket historia om hur polisen var kladda "back in the days" och massa annat om polisens historia i Australien och darmed sjalvklart Melbourne. Vapen, fardmedel, rockar, fotogalleri, reliker av en sprangd bil och massa annat fanns aven i lokalen for att tillfredstalla oss knappa turister. Vet itne riktigt mer vad jag ska skriva som var speciellt pa museet utan ni far helt enkelt fraga om ni undrar nagot specielt som handlar om polisens historia i Melbourne (eftersom vi nu vet allting inom amnets vaggar, kanske).
Nu ska vi gora iordning en fin carbonara nere i koket och sitta och ljuga ett tag for att sedan borja spekulera i vad vi ska gora ikvall. Fest eller film? Fest eller film? Fest eller film?!
Erika:
Kan vi inte festa lite for en gangs skull?
Mattias och Rikard:
*Jaaaasp* nja kan val kolla film eller lasa istallet?
Haha, vi far se vart vi hamnar!
Puss, kram och nyp i stjarten fran oss alla till er alla!
Glom ej bilder som vanligt pa ----> www.erikabible.blogg.se
/Rikard "Skepparkransen" Oswaldson
Idag slangde vi oss in i en sparvagn igen far att ta oss in till bycentrum. Pa dagenschema stod det Polismuseumet i Melbourne! (Sug pa den Crille). Detta museum aer gratis for allihop som inte kanner for att bidra med en liten gava for att bevara museumet. Vi hade inte spenderbyxorna pa idag sa nagon valgorenhetspeng fick de aldrig av oss. Museumet var litet men innehallsrikt. Mycket historia om hur polisen var kladda "back in the days" och massa annat om polisens historia i Australien och darmed sjalvklart Melbourne. Vapen, fardmedel, rockar, fotogalleri, reliker av en sprangd bil och massa annat fanns aven i lokalen for att tillfredstalla oss knappa turister. Vet itne riktigt mer vad jag ska skriva som var speciellt pa museet utan ni far helt enkelt fraga om ni undrar nagot specielt som handlar om polisens historia i Melbourne (eftersom vi nu vet allting inom amnets vaggar, kanske).
Nu ska vi gora iordning en fin carbonara nere i koket och sitta och ljuga ett tag for att sedan borja spekulera i vad vi ska gora ikvall. Fest eller film? Fest eller film? Fest eller film?!
Erika:
Kan vi inte festa lite for en gangs skull?
Mattias och Rikard:
*Jaaaasp* nja kan val kolla film eller lasa istallet?
Haha, vi far se vart vi hamnar!
Puss, kram och nyp i stjarten fran oss alla till er alla!
Glom ej bilder som vanligt pa ----> www.erikabible.blogg.se
/Rikard "Skepparkransen" Oswaldson
Det var en annan femma, sa Beethoven
Skrivet 2008-05-04 kl. 10:17:15
Hej!
Idag drog vi in till sjalva staden Melbourne, vi bor ju i ett slags forort som bekant. Tog sparvagnen igen. Trevligt transportmedel, det dar. Plingar som ett litet leksakstag och nar man ska ga av maste man dra i ett snore. Festligt.
Vi gick till Queen Victoria Market, som ar en stor utomhusmarknad. Enligt guideboken en av de storsta pa sodra halvklotet och det var faktiskt riktigt stort. Varorna som saldes var mest av Ockelbo marknad-karaktar, dvs en javla massa skrap, men det fanns aven frukt, delikatesser, kott, fisk osv. Mycket folk ocksa saklart och en sprudlande stamning. Blev sugna pa glass dar ett tag och gav oss ut pa jakt efter ett glasstand men det visade sig vara direkt omojligt att hitta. Underligt, da de hade ungefar 60 % av alla olika sorters varor som nagonsin tillverkats men en glass kunde de inte tillhandahalla.
Annars gor vi inte sa mycket, maste jag saga. Och det ar ju skont. Snart kallar verkligheten igen, men forst ska vi se till att njuta sa mycket som mojligt av de har tre veckorna som ar kvar. Klockan 1545 pa eftermiddagen den 24:e maj lyfter vi mot himlen fran Sydneys Kingsford Smith-flygplats och klockan 1940 pa kvallen mandagen den 26:e maj landar vi pa Arlanda. Jag hor redan rykten om valkommen-hem-fest den 31:a... Det ser vi fram emot. Och en rejal portion korv-stroganoff.
Vi hors!
Mattias.
Idag drog vi in till sjalva staden Melbourne, vi bor ju i ett slags forort som bekant. Tog sparvagnen igen. Trevligt transportmedel, det dar. Plingar som ett litet leksakstag och nar man ska ga av maste man dra i ett snore. Festligt.
Vi gick till Queen Victoria Market, som ar en stor utomhusmarknad. Enligt guideboken en av de storsta pa sodra halvklotet och det var faktiskt riktigt stort. Varorna som saldes var mest av Ockelbo marknad-karaktar, dvs en javla massa skrap, men det fanns aven frukt, delikatesser, kott, fisk osv. Mycket folk ocksa saklart och en sprudlande stamning. Blev sugna pa glass dar ett tag och gav oss ut pa jakt efter ett glasstand men det visade sig vara direkt omojligt att hitta. Underligt, da de hade ungefar 60 % av alla olika sorters varor som nagonsin tillverkats men en glass kunde de inte tillhandahalla.
Annars gor vi inte sa mycket, maste jag saga. Och det ar ju skont. Snart kallar verkligheten igen, men forst ska vi se till att njuta sa mycket som mojligt av de har tre veckorna som ar kvar. Klockan 1545 pa eftermiddagen den 24:e maj lyfter vi mot himlen fran Sydneys Kingsford Smith-flygplats och klockan 1940 pa kvallen mandagen den 26:e maj landar vi pa Arlanda. Jag hor redan rykten om valkommen-hem-fest den 31:a... Det ser vi fram emot. Och en rejal portion korv-stroganoff.
Vi hors!
Mattias.
St Kilda
Skrivet 2008-05-03 kl. 09:00:59
Hej hej, halla!
Nu har vi blivit samre bloggare som ni kanske markt men det ar pga/tack vare att Erika har anlant och darmed har en mycket battre kamera och Erikas blogg foljt med. Vi skriver haer som vanligt sa klart men bilderna hanvisar vi nu hadanefter till Erikas blogg - klicka haer! ----> www.erikabible.blogg.se
Vi bor i alla fall i St Kilda nu som aer en stadsdel till Melbourne. Vi bor pa hostelet Base som ni kanske last om forut i varan blogg. Det aer en hostelkedja som finns bl a i NZ och OZ. Bor nu i ett tiobaddarsrum sa nu far aven Erika smaka pa backpackinglivet vi har levt i over tre manader.
St Kilda ligger ca 15 minuter med sparvagn fran Melbourne city. Denna stadsdel aer kand for sina mysiga pubbar och sina estetiska influenser. Tatueringsstudios, coola sma barer och mysiga parker gor St Kilda till en mycket harlig del av Melbourne.
Igar anlande vi efter en 13 timmars lang resa med Grey Hound bussen fran Sidney. Vi gjorde tva stopp totalt for att fa nagot i magarna, annars var det raka sparet till Melbourne. Resan gick iaf bra. Den kandes kortare an vad den i verkligheten var. Bocker lastes och snarkningar utdelades i takt med musiken i vara Ipods (mp3-spelare eller vad ni nu vill kalla det). Vi var i alla fall framme 21:50 i Melbourne och darifran tog vi en sparvagn till St Kilda distriktet.
Idag har vi vandrat runt pa gatorna i narheten och kollat var vi hamnat nagon stans. Va satt oss i den ljumma hostsolen i den botaniska tradgarden som ligger nagra kvarter harifran och tog det allmant lugnt (Jag och Mattias diskuterade varldens framtid och rymdupptackter appropa ingenting).
Jag hoppas som vanligt att allt rullar pa daer hemma och att ni mar bra!
Om ca tre veckor star vi daer pa farstun och vill ha en massa bamsekramar!
Klart slut
/Rikard "Mengele" Oswaldson
Nu har vi blivit samre bloggare som ni kanske markt men det ar pga/tack vare att Erika har anlant och darmed har en mycket battre kamera och Erikas blogg foljt med. Vi skriver haer som vanligt sa klart men bilderna hanvisar vi nu hadanefter till Erikas blogg - klicka haer! ----> www.erikabible.blogg.se
Vi bor i alla fall i St Kilda nu som aer en stadsdel till Melbourne. Vi bor pa hostelet Base som ni kanske last om forut i varan blogg. Det aer en hostelkedja som finns bl a i NZ och OZ. Bor nu i ett tiobaddarsrum sa nu far aven Erika smaka pa backpackinglivet vi har levt i over tre manader.
St Kilda ligger ca 15 minuter med sparvagn fran Melbourne city. Denna stadsdel aer kand for sina mysiga pubbar och sina estetiska influenser. Tatueringsstudios, coola sma barer och mysiga parker gor St Kilda till en mycket harlig del av Melbourne.
Igar anlande vi efter en 13 timmars lang resa med Grey Hound bussen fran Sidney. Vi gjorde tva stopp totalt for att fa nagot i magarna, annars var det raka sparet till Melbourne. Resan gick iaf bra. Den kandes kortare an vad den i verkligheten var. Bocker lastes och snarkningar utdelades i takt med musiken i vara Ipods (mp3-spelare eller vad ni nu vill kalla det). Vi var i alla fall framme 21:50 i Melbourne och darifran tog vi en sparvagn till St Kilda distriktet.
Idag har vi vandrat runt pa gatorna i narheten och kollat var vi hamnat nagon stans. Va satt oss i den ljumma hostsolen i den botaniska tradgarden som ligger nagra kvarter harifran och tog det allmant lugnt (Jag och Mattias diskuterade varldens framtid och rymdupptackter appropa ingenting).
Jag hoppas som vanligt att allt rullar pa daer hemma och att ni mar bra!
Om ca tre veckor star vi daer pa farstun och vill ha en massa bamsekramar!
Klart slut
/Rikard "Mengele" Oswaldson
Fortfarande Sydney
Skrivet 2008-05-01 kl. 10:24:50
Hej pa er.
Nu har vi bytt hostel inte en utan tva ganger. Forst fran skitstallet Base till ett som hette 790 on George. Riktigt fint stalle, men de hade skilda rum for tjejer och killar sa det var ju mindre roligt nu nar Erika kom. Sa nu bor vi pa Wake Up, som faktiskt har blivit utsett till det basta hostelet i varlden, och det ar ju inte fy skam direkt. Lite dyrare an vanligt men vi stannar bara tva dagar sa det fick det vara vart. Imorgon ska vi vidare mot Melbourne ar det tankt, Rikard sitter vid datorn bredvid har och spanar efter billiga bussresor. Kommer bli en riktig mastodontresa pa uppat 13 timmar. Det ar ju sana javla avstand i det har landet.
Erika kom ju som sagt i onsdags morse, Rikard akte ut och motte henne pa flygplatsen och det var saklart ett kart aterseende. Jag sjalv lag och sov i godan ro. Igar hade vi en liten valkomstfest, kombinerad med valborgsfest som det ju ocksa var igar. Inget de firar har nere, men vi gjorde vart basta for att halla traditionen vid liv. Var inte dumt alls, faktiskt.
Imorse var vi lite smaslitna saklart, men sa smaningom letade vi oss ut pa en promenad. Gick och tittade pa operahuset och bron, och sedan akte vi farja till fororten Manly och vande. Mest bara for att se hamnen och sadar. Fina vyer over Sydney darifran. Erika stod for fotograferandet, far se om hon lagger upp dem pa sin blogg senare. Lankar dit isafall.
www.erikabible.blogg.se Nu finns det bilder uppe pa Erikas blogg! Ta en titt vettja.
Vi hors.
Mattias.
Nu har vi bytt hostel inte en utan tva ganger. Forst fran skitstallet Base till ett som hette 790 on George. Riktigt fint stalle, men de hade skilda rum for tjejer och killar sa det var ju mindre roligt nu nar Erika kom. Sa nu bor vi pa Wake Up, som faktiskt har blivit utsett till det basta hostelet i varlden, och det ar ju inte fy skam direkt. Lite dyrare an vanligt men vi stannar bara tva dagar sa det fick det vara vart. Imorgon ska vi vidare mot Melbourne ar det tankt, Rikard sitter vid datorn bredvid har och spanar efter billiga bussresor. Kommer bli en riktig mastodontresa pa uppat 13 timmar. Det ar ju sana javla avstand i det har landet.
Erika kom ju som sagt i onsdags morse, Rikard akte ut och motte henne pa flygplatsen och det var saklart ett kart aterseende. Jag sjalv lag och sov i godan ro. Igar hade vi en liten valkomstfest, kombinerad med valborgsfest som det ju ocksa var igar. Inget de firar har nere, men vi gjorde vart basta for att halla traditionen vid liv. Var inte dumt alls, faktiskt.
Imorse var vi lite smaslitna saklart, men sa smaningom letade vi oss ut pa en promenad. Gick och tittade pa operahuset och bron, och sedan akte vi farja till fororten Manly och vande. Mest bara for att se hamnen och sadar. Fina vyer over Sydney darifran. Erika stod for fotograferandet, far se om hon lagger upp dem pa sin blogg senare. Lankar dit isafall.
www.erikabible.blogg.se Nu finns det bilder uppe pa Erikas blogg! Ta en titt vettja.
Vi hors.
Mattias.
National Maritime Museum
Skrivet 2008-04-27 kl. 12:10:02
Hej folket!
Nu har det blivit en sevardighet om dagen for radarparet. Igar tog vi fram vara djurtittarglasogon igen! Vi sprang ned till Sydney Aquarium for att fa se lite farliga och spannande djur igen. Kameran var bakfull sa den lamnade vi hemma sa tyvar far ni inga bilder fran akvariet. Blir anda inge bra bilder eftersom det aer glasrutor overallt att ta bilderna igenom. Trots alla irriterande asiater som knappte 300 bilder/djur och knuffades for att fa den basta platsen sa var vi ganska nojda med besoket. En av de basta grejerna var glastunneln som gick igenom en jattetank med hajar, rockor och massa annat spannande som fanns att titta pa.
Idag tog vi oss an Sydneys nationella marina museum. Vi vaknade konstigt nog ganska sent som vi har gjort nu de senaste dagarna. Vi lagger oss i tid men vara kroppar vill inte upp och hoppa haer i Sydney. Naer vi hade gjort oss fardig skuttade vi ut i det lagom varma vadret och gled ned langs gatorna mot hamnen med leenden pa vara lappar.
Naer vi var framme betalade vi 150kr och daer med fick vi tillgang till allt pa museet. Forst gick vi igenom allt de hade att erbjuda inomhus. Daer fanns allt fran bildutstallningar fran 50-talets "SurfSydney" till stora segelbatar som seglat varlden runt. Utanfor museets byggnad, i vattnet, sa ligger det en stor samling olika batar. Detta var den stora upplevelsen i besoket. Den forsta baten vi klev ombord pa var en jagare som anvands i Australiens flotta. Den sjosattes 1959 och togs ur drift 1986. Trots att den togs ur drift redan 1986 sa kandes den hyffsat modern. Nasta spannande bat var en U-bat som togs ur tjants ar 1999. Detta var en helt ny upplevelse for bade mig och Matte-Mus. Att krypa ner i de tranga utrymmena var som att komma ner till en helt annan varld. Forst kom vi in i torpedrummet i foren och efter det kontrollrummet daer allting hander. Slutligen kom maskinrummet daer motorerna lag uppradade i ett flertal meter. Mellan dessa rum tar man sig genom oerhort sma gangar daer sangar och andra fornodenheter befinner sig. Det aer svart att forklara med ord hur en U-bat ser ut innuti. Ni far kika pa bilderna nedan. Besoket tog oss iaf ca fyra intressanta timmar och efter det gick vi till en "matgalleria" vid hamnen och fick i oss lite nyttig mat.
Nu sitter vi vid datorerna pa varan skithog till hostel. Imorogn checkar vi ut och vandrar till nasta stalle att bo pa. Pa onsdag morgon kommer Erika och vi stannar haer i Sydney till fredag aer det tankt. Sedan tar vi oss mer soder ut och har Melbourne eller Adelaide som slutdestination for att sedan vanda uppat mot Sydney igen och dar efter flyga hem till vara sma gullepluttar i Sverige!
Hoppas ni mar val uppe i norden!
Tanker pa er mellan varven :)
/Rikard "James Cook" Oswaldson
1. National Maritime Museum
2. Mattias fortsatter sin jakt pa svenska produktioner
3. Den beromda Boforskanonen
4. Mattias hittade en fisk och drog till med en posering
5. Poserar haer med klader pa jagaren
6. "Fire ze railgun! ! !"
7. Vy fran baten vi stod pa
8. Ytterligare en bild over Sydney fran hamnen
9. Down under
10. Mattias hukar sig for att komma fram i u-baten
11. "Mattias jag styr sa skoter du resten, ok?"
12. Maskin/motorrummet i u-baten
Nu har det blivit en sevardighet om dagen for radarparet. Igar tog vi fram vara djurtittarglasogon igen! Vi sprang ned till Sydney Aquarium for att fa se lite farliga och spannande djur igen. Kameran var bakfull sa den lamnade vi hemma sa tyvar far ni inga bilder fran akvariet. Blir anda inge bra bilder eftersom det aer glasrutor overallt att ta bilderna igenom. Trots alla irriterande asiater som knappte 300 bilder/djur och knuffades for att fa den basta platsen sa var vi ganska nojda med besoket. En av de basta grejerna var glastunneln som gick igenom en jattetank med hajar, rockor och massa annat spannande som fanns att titta pa.
Idag tog vi oss an Sydneys nationella marina museum. Vi vaknade konstigt nog ganska sent som vi har gjort nu de senaste dagarna. Vi lagger oss i tid men vara kroppar vill inte upp och hoppa haer i Sydney. Naer vi hade gjort oss fardig skuttade vi ut i det lagom varma vadret och gled ned langs gatorna mot hamnen med leenden pa vara lappar.
Naer vi var framme betalade vi 150kr och daer med fick vi tillgang till allt pa museet. Forst gick vi igenom allt de hade att erbjuda inomhus. Daer fanns allt fran bildutstallningar fran 50-talets "SurfSydney" till stora segelbatar som seglat varlden runt. Utanfor museets byggnad, i vattnet, sa ligger det en stor samling olika batar. Detta var den stora upplevelsen i besoket. Den forsta baten vi klev ombord pa var en jagare som anvands i Australiens flotta. Den sjosattes 1959 och togs ur drift 1986. Trots att den togs ur drift redan 1986 sa kandes den hyffsat modern. Nasta spannande bat var en U-bat som togs ur tjants ar 1999. Detta var en helt ny upplevelse for bade mig och Matte-Mus. Att krypa ner i de tranga utrymmena var som att komma ner till en helt annan varld. Forst kom vi in i torpedrummet i foren och efter det kontrollrummet daer allting hander. Slutligen kom maskinrummet daer motorerna lag uppradade i ett flertal meter. Mellan dessa rum tar man sig genom oerhort sma gangar daer sangar och andra fornodenheter befinner sig. Det aer svart att forklara med ord hur en U-bat ser ut innuti. Ni far kika pa bilderna nedan. Besoket tog oss iaf ca fyra intressanta timmar och efter det gick vi till en "matgalleria" vid hamnen och fick i oss lite nyttig mat.
Nu sitter vi vid datorerna pa varan skithog till hostel. Imorogn checkar vi ut och vandrar till nasta stalle att bo pa. Pa onsdag morgon kommer Erika och vi stannar haer i Sydney till fredag aer det tankt. Sedan tar vi oss mer soder ut och har Melbourne eller Adelaide som slutdestination for att sedan vanda uppat mot Sydney igen och dar efter flyga hem till vara sma gullepluttar i Sverige!
Hoppas ni mar val uppe i norden!
Tanker pa er mellan varven :)
/Rikard "James Cook" Oswaldson
1. National Maritime Museum
2. Mattias fortsatter sin jakt pa svenska produktioner
3. Den beromda Boforskanonen
4. Mattias hittade en fisk och drog till med en posering
5. Poserar haer med klader pa jagaren
6. "Fire ze railgun! ! !"
7. Vy fran baten vi stod pa
8. Ytterligare en bild over Sydney fran hamnen
9. Down under
10. Mattias hukar sig for att komma fram i u-baten
11. "Mattias jag styr sa skoter du resten, ok?"
12. Maskin/motorrummet i u-baten
Sydney
Skrivet 2008-04-25 kl. 12:22:31
Nu ar vi i Sydney, sedan en dag tillbaka. Vi flog ner hit, vilket sparade oss cirka 12 timmars bussresa, men kostade ungefar 200 kr mer. Det var det vart, tyckte vi. Kandes segt att lamna Byron Bay, var riktigt fint vader nar vi akte, och nar vi kom till Sydney var det bara regn, regn och regn. Lite finare vader idag dock. Idag den 25:e ar det foresten ANZAC Day, en rod dag har. Forkortning for Australian and New Zealand Army Corps, och ar den dag da man minns och hedrar alla australienare och nya zeelandare som varit med i diverse krig. Sa nar vi tog en promenad idag kryllade det av gamla krigsveteraner och folk med uniformer pa gatorna. Vi gick ner och tittade pa operahuset, vilket ju kanns som nagot av ett maste. Vi sag bron ocksa men vi tankte vanta med att ga dit tills Erika kommer.
Bor pa ett hostel nu som lamnar ganska mycket i ovrigt att onska, koket haller pa att renoveras och ar darmed stangt. Det har gor alltsa att vi inte kan laga mat utan maste ata ute alla maltider, vilket ar svindyrt. Ganska skabbigt stalle overhuvudtaget ocksa, sa vi ska ta oss harifran sa fort vi kan. Har rum bokat till pa mandag, men sen forsvinner vi som en avloning. Min vaska vager numera 23 kg, jamfort med typ 17 nar jag akte, hur har det gatt till? Det betyder ocksa att jag egentligen maste betala tre kg overvikt pa planet, men jag slank igenom utan nar vi flog hit. Ska se om jag kan kasta nagra bocker, har ju trots allt kopt fem eller sex bocker har nere, och jag har last alla sa jag har ju ingen nytta av dem egentligen, forutom bokhylleutfyllnad.
Vi vet inte riktigt vad vi ska borja med att gora har i Sydney, bor ju nastan fem miljoner har sa det finns ganska mycket grejer. Akvarium och zoo tex, de far vi ju aldrig nog av. Vi har en rolig irlandare som rumskamrat och han har bott har i sju manader. Sa han har lovat att visa oss till en bra irlandsk bar med liveband, i hopp om att kora en repris pa dansmaratonet som rikard och jag hade pa Sullivan's i Christchurch.
Vi hors snart igen!
Mattias.
1. Festade till det lite igar och bestamde oss for att ta en gruppbild. Pa en grupp pa tva.
2. Har ar era sma pojkar! Gladare an nagonsin. Iaf jag, Rikard ser lite tveksam ut.
3. Drog blixten i ansiktet pa mig sjalv dar. Man kan inte lyckas jamt.
4. Joda satte, vi tycker om varandra.
5. Jag och en spexig danska!
6. Nagra av alla gamla stridisar.
7. Rikard och operahuset.
8. Jag och operahuset.
9. Nagra klassiska aboriginer. (ohh, hur stavas det?)
10. Promenad genom Sydneys nattliv.
Bor pa ett hostel nu som lamnar ganska mycket i ovrigt att onska, koket haller pa att renoveras och ar darmed stangt. Det har gor alltsa att vi inte kan laga mat utan maste ata ute alla maltider, vilket ar svindyrt. Ganska skabbigt stalle overhuvudtaget ocksa, sa vi ska ta oss harifran sa fort vi kan. Har rum bokat till pa mandag, men sen forsvinner vi som en avloning. Min vaska vager numera 23 kg, jamfort med typ 17 nar jag akte, hur har det gatt till? Det betyder ocksa att jag egentligen maste betala tre kg overvikt pa planet, men jag slank igenom utan nar vi flog hit. Ska se om jag kan kasta nagra bocker, har ju trots allt kopt fem eller sex bocker har nere, och jag har last alla sa jag har ju ingen nytta av dem egentligen, forutom bokhylleutfyllnad.
Vi vet inte riktigt vad vi ska borja med att gora har i Sydney, bor ju nastan fem miljoner har sa det finns ganska mycket grejer. Akvarium och zoo tex, de far vi ju aldrig nog av. Vi har en rolig irlandare som rumskamrat och han har bott har i sju manader. Sa han har lovat att visa oss till en bra irlandsk bar med liveband, i hopp om att kora en repris pa dansmaratonet som rikard och jag hade pa Sullivan's i Christchurch.
Vi hors snart igen!
Mattias.
1. Festade till det lite igar och bestamde oss for att ta en gruppbild. Pa en grupp pa tva.
2. Har ar era sma pojkar! Gladare an nagonsin. Iaf jag, Rikard ser lite tveksam ut.
3. Drog blixten i ansiktet pa mig sjalv dar. Man kan inte lyckas jamt.
4. Joda satte, vi tycker om varandra.
5. Jag och en spexig danska!
6. Nagra av alla gamla stridisar.
7. Rikard och operahuset.
8. Jag och operahuset.
9. Nagra klassiska aboriginer. (ohh, hur stavas det?)
10. Promenad genom Sydneys nattliv.
Byron Bay
Skrivet 2008-04-20 kl. 13:31:41
Hey hey hey!
var ett tag sen vi skrev nu men ni har inte missat nagot! Vi har bara slappat i regnet haer i Byron nu nagra dagar. Bor pa ett hostel som har en oerhort hog mysfaktor. Stor veranda upphojd over polomrade med hangmattor och biljardbord. Allt vi behover for att ma bra naer det regnar som det har gjort haer i Byron i evigheter nu (aven innan vi anlande). Naer val solen kikar fram aer detta surfnaste oslagbart. En oerhort mysig by med enbart skona locals och surfande backpackers ihop med en avslappnad stamning.
Idag naer solen sken pa formiddagen passade vi pa att ta en promenad till fyren som ligger ute pa udden vid samhallet. En orhort vacker fyr som aer belagen pa Australiens ostligaste punkt. Naer vi stod daer ute vid havet sa sag vi regnet ater komma in mot land. Vi borjade ga med raska steg mot byn igen men vi var inte snabba nog. Naer vi hade 15 minuter kvar sa kom ett rejalt monsunregn. Det var som att stiga rakt in i duschen med kladerna pa. Vi aer ju som tur aer inte gjorda av socker sa vi gick raka vagen hem och bytte klader for att sedan steka lite korv och makaroner. Har namligen hittat en sorts korv som aer snarlik Falukorven hemma.
Vi ska nu stanna haer tills pa torsdag for att sedan fortsatta mot Sidney. Vi har bokat ett plan for att slippa aka buss i 15 timmar. Planet tar ca en timme och kostar lite mer men det aer det vart! Om vadret kommer att tillata ska iaf jag lana en surfbrada fran hostelet vi bor pa och ta mig ner far att skamma ut mig bland alla surfare nere pa playan. Nu naer jag val aer i surfarnas paradis kan inte ens hajarna stoppa mig, Kaowa Banga!
Hoppas som vanligt att ni daer hemma har det bra och att ni saknar oss lika som vi gor er :D
Kram och nyp i stjarten sa hors vi snart igen!
/Rikard "skagget" Oswaldson
1. Fyren vi vandrade till.
2. Mattias! Ja? Ge mig en posering! Va?
3. Surfers!
4. Direkt utanfor varan dorr pa hostelet. I like!
var ett tag sen vi skrev nu men ni har inte missat nagot! Vi har bara slappat i regnet haer i Byron nu nagra dagar. Bor pa ett hostel som har en oerhort hog mysfaktor. Stor veranda upphojd over polomrade med hangmattor och biljardbord. Allt vi behover for att ma bra naer det regnar som det har gjort haer i Byron i evigheter nu (aven innan vi anlande). Naer val solen kikar fram aer detta surfnaste oslagbart. En oerhort mysig by med enbart skona locals och surfande backpackers ihop med en avslappnad stamning.
Idag naer solen sken pa formiddagen passade vi pa att ta en promenad till fyren som ligger ute pa udden vid samhallet. En orhort vacker fyr som aer belagen pa Australiens ostligaste punkt. Naer vi stod daer ute vid havet sa sag vi regnet ater komma in mot land. Vi borjade ga med raska steg mot byn igen men vi var inte snabba nog. Naer vi hade 15 minuter kvar sa kom ett rejalt monsunregn. Det var som att stiga rakt in i duschen med kladerna pa. Vi aer ju som tur aer inte gjorda av socker sa vi gick raka vagen hem och bytte klader for att sedan steka lite korv och makaroner. Har namligen hittat en sorts korv som aer snarlik Falukorven hemma.
Vi ska nu stanna haer tills pa torsdag for att sedan fortsatta mot Sidney. Vi har bokat ett plan for att slippa aka buss i 15 timmar. Planet tar ca en timme och kostar lite mer men det aer det vart! Om vadret kommer att tillata ska iaf jag lana en surfbrada fran hostelet vi bor pa och ta mig ner far att skamma ut mig bland alla surfare nere pa playan. Nu naer jag val aer i surfarnas paradis kan inte ens hajarna stoppa mig, Kaowa Banga!
Hoppas som vanligt att ni daer hemma har det bra och att ni saknar oss lika som vi gor er :D
Kram och nyp i stjarten sa hors vi snart igen!
/Rikard "skagget" Oswaldson
1. Fyren vi vandrade till.
2. Mattias! Ja? Ge mig en posering! Va?
3. Surfers!
4. Direkt utanfor varan dorr pa hostelet. I like!